Jag kom på mig själv med att inte ha några svar på världens stora problem, ställs jag inför jobbig statistik eller knepiga frågor känns det som att jag -för mycket- kanske egentligen har tomma svar, därför skrev jag lite snabbt ihop den här texten, funderar på att döpa den till Relevant Självkritik. Jag vet inte, tror inte man kan lösa alla världens problem med att bara krama alla, som jag ibland kan känna att man borde göra. Det blir för abstrakt, fjuttigt och mysigt.
Jag diskuterar minimala problem, på i-landsnivå,
varför ensamhet ibland kan få oss att känna oss så små
För jag tillhör ingen riktig politisk makt, högre kast, bestämmande överhet.
Jag vet inte hur vi löser svält eller löser upp psykosociala gruppmentaliteter, det är kasst, jag vet.
Jag känner mig helt värdelös och ovis, hur ska man ändra eller undvika katastrof?
Nä, jag känner inte att jag hjälper till, istället för volontär eller psykolog blir jag petitessfilosof
Vad gör jag för att förbättra världen? Jo, skriver en värdelös strof
om hur kasst och ohjälpligt det känns här, när man ställs inför alla världens djupa problem
och hur värdelöst ens ett försök är, det är inte en "bra början" att sätta sig å skriva poem!
Nä, jag borde ta mig i kragen,
förbättra för andra och få bort den där gnagande känslan och klumpen i magen.
söndag 30 oktober 2011
lördag 29 oktober 2011
Inkast
Här kommer en spontan... text... som jag författade i mobilens utkast på bussen hem i veckan, kanske har den ingen jätteklar röd tråd utan snarare små nätta röda stygn som håller ihop delarna, så kan det bli när man bara låter tankarna flöda. Nå, temat: känslor, som alltid.
Jag har varit en Werther,
förlåt,
jag har varit en Werther,
förlåt,
det har jag,
jag vill kanske inte vara en Werther någon gång igen,
inte dramatisera min egen tillvaro,
kanske till och med sluta känna,
precis som alla andra verkar ha gjort nu för tiden,
man skrattar bara åt Alighieris passioner,
de är överdrivna,
ingen kan väl känna så för någon ha-ha?..
Ha-ha..
Nervöst..
Som om de är osäkra på sig själva och om de kanske missat någon viktig aspekt i sin person,
det har du nog inte,
var lugn min vän,
du är du,
var glad åt det,
precis som vi (de flesta av oss) genomskådat religionen för länge sedan har du genomskådat det där med känslor och blivit lika betänkande och nyttotänkande som en ekonom.
Vinstindrivare är vi allihopa,
vinstindrivare är vi allihopa,
hej hopp hurra!
Fyfan vad bra.
Upptäckte att man nästan nästan kan läsa texten varannan "rad" (mellan komman och punkter, varje "rad"-byte är också färgbyte här över) och på så sätt få ut två andra texter ur texten, lite annorlunda, lite osammanhängande men ändå en kul sak att pröva.
Jag har varit en Werther,
förlåt,
jag har varit en Werther,
förlåt,
det har jag,
jag vill kanske inte vara en Werther någon gång igen,
inte dramatisera min egen tillvaro,
kanske till och med sluta känna,
precis som alla andra verkar ha gjort nu för tiden,
man skrattar bara åt Alighieris passioner,
de är överdrivna,
ingen kan väl känna så för någon ha-ha?..
Ha-ha..
Nervöst..
Som om de är osäkra på sig själva och om de kanske missat någon viktig aspekt i sin person,
det har du nog inte,
var lugn min vän,
du är du,
var glad åt det,
precis som vi (de flesta av oss) genomskådat religionen för länge sedan har du genomskådat det där med känslor och blivit lika betänkande och nyttotänkande som en ekonom.
Vinstindrivare är vi allihopa,
vinstindrivare är vi allihopa,
hej hopp hurra!
Fyfan vad bra.
Upptäckte att man nästan nästan kan läsa texten varannan "rad" (mellan komman och punkter, varje "rad"-byte är också färgbyte här över) och på så sätt få ut två andra texter ur texten, lite annorlunda, lite osammanhängande men ändå en kul sak att pröva.
Utkast
Jag bestämde mig för att kolla vilka inlägg jag hade påbörjat här men inte publicerat och det var fyra stycken, något negativt, något positivt, som med livet i allmänhet. Nåväl, jag tänkte dela med mig av alla fyra, här kommer de;
1. Den här är från 17:e Oktober står det;
Det här är saker som jag skrivit, som med allt annat står jag inte för det samtidigt som jag står för det till 100%.
I dag känner jag mig inte sådär martyrig, jag hade nog fel, det ändrar inte att jag kände mig så då.
Idag känner jag inte behov av att lite lustigt för mig själv beklaga mig över min situation för att sedan konstatera att jag inte behöver dela med mig, men jag hade en gång behov av det.
Idag känns det inte heller som att alla motgångar så direkt får en lösning och att allt bara går vägen trots allt det dåliga, kanske mycket för att jag inte ser det dåliga alls för tillfället, men det var ju så en dag i April.
Idag känns inte livets vågsvall lika varierande och det är faktiskt ganska lagom hårt, det ändrar inte att det inte alltid har varit så.
Det har en gång varit så och det kommer kanske, med allra största säkerhet faktiskt, att bli så igen. Även om det inte blir så så är det ju mitt bagage, något att bära med sig och dra lärdom av, dessutom är det ju inte bara jag, igenkänning (eller oförståelse och att därifrån ta reda på var glappet finns, vad det består i) är viktigt. Nu har jag skrapat i "blogg-papperskorgen", även sånt kanske kan vara lite kul, lite som de där textsidorna eller teckningarna man slänger bort när man är halvfärdig.. jag vet inte, jag tyckte det var lärorikt att titta bakåt i alla fall.
Framförallt så är gårdagen viktig i framtiden.
1. Den här är från 17:e Oktober står det;
Och någon dam på radion berättade att hon hatade självhjälpsböcker som genre, det antydde att man måste hjälpa sig själv, att man har gjort fel och inte försökt tillräckligt om man mår dåligt.
Jag känner mig anklagad av alla fast jag fattar inte vad jag har gjort för fel, varför jag blir "bestraffad", blir jag verkligen bestaffad, är det inte jag som vrider verkligheten och gör mig själv till martyr?
2. Från den 17:e Juli;
Bara för att man har en tråkig, ensam dag... och mår överdrivet (oproportionerligt) dåligt och överreagerar på grund av det behöver man inte skriva det på sin blogg...
därför gör jag väl inte det då...
3. 12:e April;
Kom sent iväg hemifrån - Men! Var ändå i god tid till stationen
Stationens biljettautomater fungerade inte - Men! Gick igång 1,5 minuter innan tåget gick
Fick inte sittplats - Men! Satt mellan vagnarna och det var varmt och mysigt
Fick inte sittplats - Men! En snäll kvinna sa att det fanns en ledig där hon just suttit, jag fick förklara att jag skulle av på samma station men var glad över omtänksamheten
Hade packat matlåda men glömt bestick - Men! Hemköp sålde plastbestick för en krona st.
4. 10:nde Apr.:
I fredags kändes allt för svårt men idag är det för fan för enkelt.
Kan det inte vara lagom hårt att leva?
2. Från den 17:e Juli;
Bara för att man har en tråkig, ensam dag... och mår överdrivet (oproportionerligt) dåligt och överreagerar på grund av det behöver man inte skriva det på sin blogg...
därför gör jag väl inte det då...
3. 12:e April;
Kom sent iväg hemifrån - Men! Var ändå i god tid till stationen
Stationens biljettautomater fungerade inte - Men! Gick igång 1,5 minuter innan tåget gick
Fick inte sittplats - Men! Satt mellan vagnarna och det var varmt och mysigt
Fick inte sittplats - Men! En snäll kvinna sa att det fanns en ledig där hon just suttit, jag fick förklara att jag skulle av på samma station men var glad över omtänksamheten
Hade packat matlåda men glömt bestick - Men! Hemköp sålde plastbestick för en krona st.
4. 10:nde Apr.:
I fredags kändes allt för svårt men idag är det för fan för enkelt.
Kan det inte vara lagom hårt att leva?
Det här är saker som jag skrivit, som med allt annat står jag inte för det samtidigt som jag står för det till 100%.
I dag känner jag mig inte sådär martyrig, jag hade nog fel, det ändrar inte att jag kände mig så då.
Idag känner jag inte behov av att lite lustigt för mig själv beklaga mig över min situation för att sedan konstatera att jag inte behöver dela med mig, men jag hade en gång behov av det.
Idag känns det inte heller som att alla motgångar så direkt får en lösning och att allt bara går vägen trots allt det dåliga, kanske mycket för att jag inte ser det dåliga alls för tillfället, men det var ju så en dag i April.
Idag känns inte livets vågsvall lika varierande och det är faktiskt ganska lagom hårt, det ändrar inte att det inte alltid har varit så.
Det har en gång varit så och det kommer kanske, med allra största säkerhet faktiskt, att bli så igen. Även om det inte blir så så är det ju mitt bagage, något att bära med sig och dra lärdom av, dessutom är det ju inte bara jag, igenkänning (eller oförståelse och att därifrån ta reda på var glappet finns, vad det består i) är viktigt. Nu har jag skrapat i "blogg-papperskorgen", även sånt kanske kan vara lite kul, lite som de där textsidorna eller teckningarna man slänger bort när man är halvfärdig.. jag vet inte, jag tyckte det var lärorikt att titta bakåt i alla fall.
Framförallt så är gårdagen viktig i framtiden.
torsdag 29 september 2011
On the state of the blog/Jag är inte en stoiker med positiva drag
I mitt tycke kan vi inte låtsas, ingen av oss.
Stänger man in sig själv och förnekar sina känslor, biter ihop till ett förvridet leende märker andra bara falskheten och den egentliga bakomliggande känslan samtidigt som du själv går och lagrar upp dåliga känslor i tron att ingen märker.
Medmänsklighet är i mina ögon inte det samma som 'positivt tänkande', det hemska och dåliga behöver luftas, vem vet, det kanske är någon som kan känner igen sig i det hemska och dåliga, mycket av världens kvalitativa och populära musik handlar om något sorgligt, hemskt eller dåligt, folk känner igen sig och finner i det någonting, kalla det tröst eller vetskap om att man faktiskt inte är ensam eller vad du vill men någonting är det i alla fall.
Med det sagt ska man inte låta något gå ut över personer som inte förtjänar det, man behöver inte för det kasta argsinta blickar på andra och man kan ändå möta folks glada hälsningar med att glatt hälsa tillbaka.
Det här är mitt sätt att se på saker (med betoning på mitt sätt, jag förstår och accepterar att andra fungerar och tänker annorlunda), det är min förklaring (alternativt rationalisering) till den här bloggen, dens existensberättigande. Ofta talar jag själv nedlåtande om den här bloggen, jag brukar säga "den där bloggen där jag bara gnäller" men någonstans behövs den kanske, speciellt för mig själv och det finns väl i alla fall lite innehåll som inte är gnäll.
Med det sagt så har jag haft en underbar dag, hade tenta som jag gått och varit nervös inför. Nu när den är gjord.. hoppas jag lite att jag inte kuggar men jag kan ändå lägga den bakom mig för ett tag. Dessutom så hade jag någon form av katharsis i form av en vän som jag träffade för en fika och lite prat, det kändes som att jag för ett tag fick huvudet över vattenytan på riktigt efter det och det kändes väldigt bra.
Stänger man in sig själv och förnekar sina känslor, biter ihop till ett förvridet leende märker andra bara falskheten och den egentliga bakomliggande känslan samtidigt som du själv går och lagrar upp dåliga känslor i tron att ingen märker.
Medmänsklighet är i mina ögon inte det samma som 'positivt tänkande', det hemska och dåliga behöver luftas, vem vet, det kanske är någon som kan känner igen sig i det hemska och dåliga, mycket av världens kvalitativa och populära musik handlar om något sorgligt, hemskt eller dåligt, folk känner igen sig och finner i det någonting, kalla det tröst eller vetskap om att man faktiskt inte är ensam eller vad du vill men någonting är det i alla fall.
Med det sagt ska man inte låta något gå ut över personer som inte förtjänar det, man behöver inte för det kasta argsinta blickar på andra och man kan ändå möta folks glada hälsningar med att glatt hälsa tillbaka.
Det här är mitt sätt att se på saker (med betoning på mitt sätt, jag förstår och accepterar att andra fungerar och tänker annorlunda), det är min förklaring (alternativt rationalisering) till den här bloggen, dens existensberättigande. Ofta talar jag själv nedlåtande om den här bloggen, jag brukar säga "den där bloggen där jag bara gnäller" men någonstans behövs den kanske, speciellt för mig själv och det finns väl i alla fall lite innehåll som inte är gnäll.
Med det sagt så har jag haft en underbar dag, hade tenta som jag gått och varit nervös inför. Nu när den är gjord.. hoppas jag lite att jag inte kuggar men jag kan ändå lägga den bakom mig för ett tag. Dessutom så hade jag någon form av katharsis i form av en vän som jag träffade för en fika och lite prat, det kändes som att jag för ett tag fick huvudet över vattenytan på riktigt efter det och det kändes väldigt bra.
tisdag 30 augusti 2011
Och det ska man väl?
Ska man vara ärlig så vet jag inte. Jag vet inte någonting längre.
Ska man vara ärlig så kör jag bara på mekaniskt just nu. Jag fungerar iallafall.
Ska man vara ärlig vet jag inte vad jag ska drömma, tro och vilja göra numera.
Låt det ta tid sa en vän. Och det gör jag också. Jag låter det ta tid. Men just nu är jag bara tom på förmågan till ett längre perspektiv.
Jag blir glad av att vara med vänner. Det är det enda jag vet.
Jag blir glad av att vara med vänner. Det fungerar mot all världens fasor.
Jag blir glad av att vara med vänner. Det är det enda jag känner för att göra alls.
Ska man vara ärlig så kör jag bara på mekaniskt just nu. Jag fungerar iallafall.
Ska man vara ärlig vet jag inte vad jag ska drömma, tro och vilja göra numera.
Låt det ta tid sa en vän. Och det gör jag också. Jag låter det ta tid. Men just nu är jag bara tom på förmågan till ett längre perspektiv.
Jag blir glad av att vara med vänner. Det är det enda jag vet.
Jag blir glad av att vara med vänner. Det fungerar mot all världens fasor.
Jag blir glad av att vara med vänner. Det är det enda jag känner för att göra alls.
måndag 15 augusti 2011
Ugh
Ibland... orkar man inte be om den där utsträckta handen... Ibland vet man inte vad man behöver den där utsträckta handen till heller, man vet bara att man mår dåligt men kan inte riktigt förklara varför.. eller så är det allt för många saker som tynger så man vet inte var man ska börja... Ibland mår man bara "ugh" och vill inte bekymra någon men hoppas vid gudarna att någon ser eller hör och är där och ger en en kram eller något.
söndag 24 juli 2011
Styrka
Den som har modet att visa sina svaga sidor är ofta väldigt stark.
Det vill jag också kunna vara
Det vill jag också kunna vara
fredag 22 juli 2011
Konverastion
Orkar inte föra konverasation själv men tror jag behöver prata...
eller lyssna på någon som pratar...
eller lyssna på någon som pratar...
torsdag 21 juli 2011
Tankarna är spridda för vinden och helt borta
Jag vet inte vad jag känner eller tänker just nu. Men tills jag gör det vet jag ändå att jag är otroligt tacksam för mina vänner. Det kanske tar tid, det kanske går fort men med er vid min sida kan jag klara av allt.
måndag 11 juli 2011
Kärleken är i luften?
Någon sa "love is in the air".
Ursäkta mig men är jag den enda som inte kan flyga?
Vad har jag för nytta av den om den är långt där uppe och svävar i det blå?
Ursäkta mig men är jag den enda som inte kan flyga?
Vad har jag för nytta av den om den är långt där uppe och svävar i det blå?
tisdag 5 juli 2011
Råd
Jag har fått rådet av ALLA - inklusive mig själv - att berätta.
Det går inte att gå och hålla på det.
Man kan inte få för vad man känner.
Förlåt.
Det är väl orättvist att inte säga.
Så det kommer väl, det kommer väl snart antar jag.
Jag hoppas egentligen inte att något förändras, är rädd för att det kanske gör det.
Förlåt.
Det går inte att gå och hålla på det.
Man kan inte få för vad man känner.
Förlåt.
Det är väl orättvist att inte säga.
Så det kommer väl, det kommer väl snart antar jag.
Jag hoppas egentligen inte att något förändras, är rädd för att det kanske gör det.
Förlåt.
tisdag 24 maj 2011
Pater
Tack för att du ser
Om jag kanske inte ler,
Om jag har huvudet böjt ner
Det du ger
-Och det finns inget annat som jag av dig ber-
Är omtanke, varken mindre eller mer
Någon bryr sig
Om mig
När det hänt nån grej;
Om ingen säger 'hej'
Eller när jag tänker för hårt på den som länge glatt och plågat mig,
När jag inte vet vad jag ska göra av mina känslor för en tjej
Tack Pappa.
Om jag kanske inte ler,
Om jag har huvudet böjt ner
Det du ger
-Och det finns inget annat som jag av dig ber-
Är omtanke, varken mindre eller mer
Någon bryr sig
Om mig
När det hänt nån grej;
Om ingen säger 'hej'
Eller när jag tänker för hårt på den som länge glatt och plågat mig,
När jag inte vet vad jag ska göra av mina känslor för en tjej
Tack Pappa.
söndag 8 maj 2011
Vänskap
Jag: Vet inte, känns som att jag har berättat mitt problem för allt och alla, känner mig som en msn-status-emoare eller något som bara gnäller och gnäller inför mina vänner och "boo-hoo, det är så synd om mig" liksom
Min vän: äh lägg av du ska väll kunna vara känslig nån gång också xD
Min vän: du kan inte ta hand om andra heeeeeeeeeela tiden
Min vän: nån gång är det väll din tur ^^
TACK
Min vän: äh lägg av du ska väll kunna vara känslig nån gång också xD
Min vän: du kan inte ta hand om andra heeeeeeeeeela tiden
Min vän: nån gång är det väll din tur ^^
TACK
En strid ström av saltiga droppar
Ibland kanske man behöver gråta en hel dag.
Det kanske renar.
Men det kanske är helt onödigt också.
Det kanske renar.
Men det kanske är helt onödigt också.
måndag 25 april 2011
22:56
22:56 och segern är min efter en lång kamp.
22:56 och jag har vunnit över en av mina största barndomsrädslor.
22:56 och människan har övervunnit getingen.
Eller iallafall fått den att flyga ut genom fönstret.
22:56 och jag har vunnit över en av mina största barndomsrädslor.
22:56 och människan har övervunnit getingen.
Eller iallafall fått den att flyga ut genom fönstret.
torsdag 7 april 2011
På(uppvuxnandets)väg åt rätt håll?
Och man kan inte låta bli att undra:
Bröt jag någonsin ihop såhär när jag gick på dagis?
Bröt jag någonsin ihop såhär när jag gick på dagis?
Stjärnor och barn i mitt bröst
Jag testade att vara barn igen, slängde mig i snödrivan, gjorde änglar och beskådade stjärnorna med förundran, extrem upptäckarglädje och livslust i ögonen.
Och
det
var
fanimej
vackert.
Och
det
var
fanimej
vackert.
Förvållat
Det är nog självförvållat...
Men det är kanske bättre att det är självförvållat.
Om det vore annanförvållat så skulle det ju betyda att någon ville en något illa.
Men det är kanske bättre att det är självförvållat.
Om det vore annanförvållat så skulle det ju betyda att någon ville en något illa.
Ja det var en dag i April
Du vet den där känslan när man helt plötsligt slås omkull, fritt fall, platt ner på marken av negativa tankar och känslor. När vinden ändå blåser upp en igen så att man kan fortsätta att apatiskt gå fram längst vägen i långsam takt. Och när man sedan kommer hem slår man på "Build me up buttercup" av The Foundations och skriker med i texten. Den känslan känner du väl igen?
Hjärtskäreri
Ibland är ett tystat skratt mer hjärtskärande och öronbedövande än ett gallskrik av smärta.
En om mig
"Du blir sällan kär, måste vara skönt för tjejen; veta att du verkligen gillar henne, att det verkligen är något" sa en vän en gång.
Det kanske är sant.
Men för det krävs ju att den där omänskligt perfekta skulle gilla mig något också.
Och hur får man reda på det?
Det kanske är sant.
Men för det krävs ju att den där omänskligt perfekta skulle gilla mig något också.
Och hur får man reda på det?
En morgon i April
Du vet när man går och läser alla sms man fått det senaste året och känner att ögonen täcks av en blöt hinna för att sedan fullkomligt svämma över. Man begråter människors vänlighet, man begråter människors hemskhet. Man begråter det minsta, man begråter det största. Man begråter alla fruktansvärda saker som hänt under året och man begråter allt som var bra. Speciellt begråter man det som var bra men inte var det det kunde va'. Allt medan man inser att ingenting är sig likt samtidigt som allt är precis som det alltid har varit. Nästan alla man känner har numera gymnasiet bakom sig och en vit liten mössa för att bevisa det. Men de viktigaste har inte lämnat mitt hjärta alls, de är där de alltid har varit. Varför blev allting som det blev? Varför blev allting inte som det blev? Spelar det någon roll? Är och var inte allting jävligt bra ändå? Och mitt i allt detta hör man kurskamraten närma sig över axeln så man skyndar att titta bort på ett väldigt odiskret sätt för att klumpigt kunna torka bort tårarna. Det är ju inte dagens person som gråter, det är han som försvann under året. Eller han som bara ömsat skinn under ett års tid. Den känslan känner du väl igen?
-liv
Jag är student men jag lever inget studentliv.
Jag är kär men jag har inte kärleksliv.
Jag är ett djur och jag lever ett riktigt hundliv.
Jag är kär men jag har inte kärleksliv.
Jag är ett djur och jag lever ett riktigt hundliv.
Hej, mitt namn är tid
Jag rev en vägg idag.
Jag var i Rom för ett år sedan.
Men vad jag gör om en timme, det vetefan.
Jag var i Rom för ett år sedan.
Men vad jag gör om en timme, det vetefan.
12 den 21:a
Snart fyller jag år. Ännu en gång. Egentligen inte speciellt märkvärdigt. Det är ju bara jag. Har aldrig varit mycket för mig själv. Och jag har inte haft ett riktigt födelsedagskalas sedan mina kompisar uppmuntrade mig till det när
jag fyllde 12.
jag fyllde 12.
fredag 18 mars 2011
Hur...om...? #1
Hur ska jag kunna kommunicera med andra om...
Jag inte ens kan förstå eller nå mig själv?
Jag inte ens kan förstå eller nå mig själv?
onsdag 16 mars 2011
Ibland...
...inser man hur lite av världen man förstår. Hur mycket hemskt som händer och hur omöjligt djupt man skulle behöva dyka för att någonsin förstå en annan människa alls. För att inte tala om att förstå någon helt och fullt.
söndag 6 mars 2011
Djävulen och snögumman
Här kommer en dikt som jag hade allt för kul med att göra (jag rimmade på snö några gånger mer än jag borde ha gjort (det blir lite krystat i längden)). Nåväl, av någon anledning kom detta koncept till mig: en demon eller djävulen förälskar sig i en snögumma (den kvinnliga motsvarigheten till en snögubbe såklart), det enda troliga tillfället då detta skulle hända skulle ju vara när "hell freezes over" så här är en dikt som utspelar sig när helvetet håller på att frysa över. Man får vara glad över att ens problem inte är så stora som djävulens.
(Förresten fyller mina kompisar Anna och Chris år idag, ett gigantiskt grattis var till dem :)!)
Djävulen och snögumman
Jag såg dig först när isen
lagt sig över helvetets sjö
Mitt hjärta är av eld
Men du är gjord av snö
Du lugnade min svarta själ,
syndarna fick färre rapp från mitt spö
Mitt hjärta är av eld
Men du är gjord av snö
Ack att jag min gamla demon
skulle möta en så bedårande mö
Mitt hjärta är av eld
Men du är gjord av snö
Mina vingar är klippta,
mörkret har gjort mig slö
Mitt hjärta är av eld
Men du är gjord av snö
Av mörkrets alla friare
står jag ändå först i kö
Mitt hjärta är av eld
Men du är gjord av snö
När jag närmade mig rann
dina tårar som de gör vid tö
Mitt hjärta är av eld
Men du är gjord av snö
Ska vår kärlek aldrig blomma?
bara vittra bort och dö?
Mitt hjärta är av eld
Men du är gjord av snö
Men helvetet är än för varmt
du klarade inte denna miljö
Mitt hjärta är av eld
Men du var gjord av snö
Men även mitt hjärtas låga har nu falnat
för inget kunde vara så kallt som ditt tysta "adjö"
Mitt hjärta var av eld
Men du var gjord av snö
(Förresten fyller mina kompisar Anna och Chris år idag, ett gigantiskt grattis var till dem :)!)
Djävulen och snögumman
Jag såg dig först när isen
lagt sig över helvetets sjö
Mitt hjärta är av eld
Men du är gjord av snö
Du lugnade min svarta själ,
syndarna fick färre rapp från mitt spö
Mitt hjärta är av eld
Men du är gjord av snö
Ack att jag min gamla demon
skulle möta en så bedårande mö
Mitt hjärta är av eld
Men du är gjord av snö
Mina vingar är klippta,
mörkret har gjort mig slö
Mitt hjärta är av eld
Men du är gjord av snö
Av mörkrets alla friare
står jag ändå först i kö
Mitt hjärta är av eld
Men du är gjord av snö
När jag närmade mig rann
dina tårar som de gör vid tö
Mitt hjärta är av eld
Men du är gjord av snö
Ska vår kärlek aldrig blomma?
bara vittra bort och dö?
Mitt hjärta är av eld
Men du är gjord av snö
Men helvetet är än för varmt
du klarade inte denna miljö
Mitt hjärta är av eld
Men du var gjord av snö
Men även mitt hjärtas låga har nu falnat
för inget kunde vara så kallt som ditt tysta "adjö"
Mitt hjärta var av eld
Men du var gjord av snö
måndag 28 februari 2011
Framtid bättre men nutid bäst
Kanske vore det en idé att bli bättre på exakt allting här i världen?
Men min strävan kan inte få kväva det jag som existerar just nu.
Men min strävan kan inte få kväva det jag som existerar just nu.
måndag 21 februari 2011
Februari och döden
Döden har svept förbi i mitt livs granntrakter den senaste tiden.
En av familjens vänner har förlorat en familjemedlem.
Hunden är nog inne på sina sista hundår.
Alltmedan min syster som ett historiens eko med en FB-uppdatering påminner mig om vad som hände för två år sedan.
Men livet går vidare.
En av familjens vänner har förlorat en familjemedlem.
Hunden är nog inne på sina sista hundår.
Alltmedan min syster som ett historiens eko med en FB-uppdatering påminner mig om vad som hände för två år sedan.
Men livet går vidare.
måndag 14 februari 2011
En vecka av kärlek del sju
Och sist kommer en ganska kort mening, en av mina lite nyare grejer denna vecka (even so är den här säkert flera månader, kanske ett halvår gammalt om inte mer). Den förenklar väl kärleken så som jag ibland önskar att jag kunde göra eller något. Eller snarare så som jag önskar att andra kanske skulle kunna se kärleken. Jag vet inte. Egentligen är det inte en förminskning av kärleken heller, bara ett enkelt konstaterande "jag är kär, varken mer eller mindre" typ, det förnekar inte att kärleken är stor i sig. Det reflekterar väl egentligen min vilja att det inte ska betyda speciellt mycket för framtiden om jag skulle berätta hur jag känner. Oavsett svaret liksom. En lite lugn avslutning på denna vecka. Hoppas ni hade glädje av att ta del av den här veckan! Och när jag tittade igenom mina gamla dikter hittade jag inte speciellt mycket direkta kärleksförklaringar till varken familj eller vänner (även om jag hade mycket som visade hur viktiga de var för mig så passade de inte riktigt in på formatet/beskrivningen) men jag hoppas att de människorna verkligen vet att jag älskar dem ändå, om inte annat tillägnar jag den här avslutande alla hjärtans dag-hälsningen dem: Glad alla hjärtans dag : ), jag älskar er ♥!
Det betyder bara att jag har de vackraste av känslor för dig, inget mer, det betyder bara att jag är kär.
Det betyder bara att jag har de vackraste av känslor för dig, inget mer, det betyder bara att jag är kär.
söndag 13 februari 2011
We interrupt your regular showings for these short messages
Jag slogs av några halvdana koncept när jag duschade. Och kände för att dela med mig av något som inte är ur-gamla dikter den här veckan. Här är dem.
1.
I would buy you flowers if I had money
I would tell you I loved you if I had courage
I would be happy if I had you.
2.
Lekte med adjektivet vän.. kombinerade det med vänner. Och vips så har vi väner; personer som är väna mot en men som kanske inte kan anses vara riktiga vänner.
1.
I would buy you flowers if I had money
I would tell you I loved you if I had courage
I would be happy if I had you.
2.
Lekte med adjektivet vän.. kombinerade det med vänner. Och vips så har vi väner; personer som är väna mot en men som kanske inte kan anses vara riktiga vänner.
En vecka av kärlek del sex
Två dikter, den ena en hyllningsdikt till kommunikationen, kontakten med andra människor och den andra (lite på samma tema) om att möta främlingar.
"Ingenting"
Jag öppnar brevet och läser vad det står; "[ingenting]".
När jag funderade varför någon skulle vilja skicka "[ingenting]" till mig
Fick jag svaret att all kommunikation är värdefull
Även den som innehåller "[ingenting]".
Cykelleende
Cykelleende,
snabbt och
ogreppbart.
Främlingsleende
varmt och
självklart.
För en kort stund
möttes våra världar,
vi bryr oss inte
om varandra
men är glada
åt varandras
existens.
"Ingenting"
Jag öppnar brevet och läser vad det står; "[ingenting]".
När jag funderade varför någon skulle vilja skicka "[ingenting]" till mig
Fick jag svaret att all kommunikation är värdefull
Även den som innehåller "[ingenting]".
Cykelleende
Cykelleende,
snabbt och
ogreppbart.
Främlingsleende
varmt och
självklart.
För en kort stund
möttes våra världar,
vi bryr oss inte
om varandra
men är glada
åt varandras
existens.
lördag 12 februari 2011
En vecka av kärlek del fem
Här kommer två lite mörkare syner på kärleken antar jag. På två helt olika vis. (Jag vet inte om jag riktigt håller med den första längre men jag får lov att stå för den för att jag ändå väljer att publicera den här, nu. Och vem ska annars stå för den om inte jag?)
En aspekt av kärleken
Hat är fött ur hat
Våld är byggt på annat våld
Hämnd är en oändlig cirkel
Men ledsamheten kommer ur kärleken
Mörkret min vän♥
Säg det mörker
som inte omfamnar
mig med all sin makt
Som inte trycker
sig så nära
inpå det bara går
En aspekt av kärleken
Hat är fött ur hat
Våld är byggt på annat våld
Hämnd är en oändlig cirkel
Men ledsamheten kommer ur kärleken
Mörkret min vän♥
Säg det mörker
som inte omfamnar
mig med all sin makt
Som inte trycker
sig så nära
inpå det bara går
fredag 11 februari 2011
En vecka av kärlek del fyra
Här kommer den andra "dikt till..."-dikten den här veckan. (Den tredje handlar inte om kärlek så den kommer inte att vara med). Den här är till en tjej som jag en gång för länge sedan var kär/förälskad i. Hon kände inte samma sak. Och det var länge sedan jag skrev den här dikten också. (Allt den här veckan är ju hämtat ur "arkivet" som sagt). Så vad det än står i dikten har jag släppt henne för länge sedan och när jag har träffat på henne har vi kunnat prata som de gamla bekanta vi ändå är.
Förresten fyller min kompis Alex 20 år idag, ett gigantiskt grattis till honom!
Dikt till... #1 (0-9)
När jag träffade dig var vi lyckliga
Du, jag, hela världen var lycklig
Problemen var små
Det borde alltid ha varit så
Sedan kom tiden och trängde sig på
Allt blev så mycket svårare då
Ingen dator, intressen eller vänner
Kan någonsin ändra det man känner
Och jag menar det i dubbel mening
Jag kunde inte rå för att du var den mest underbara personen jag mött
och du kunde inte rå för att du inte kände likadant om mig
För mig är du allt
Försöker att glömma
Att innerst inne gömma
Det jag känner
Det hjälper inte att du är så långt bort
Både fysiskt och psykiskt
Att du inte såg på mig med igenkänning
När jag tillslut med darrande person berättade allt..
..med så få ord.
Förresten fyller min kompis Alex 20 år idag, ett gigantiskt grattis till honom!
Dikt till... #1 (0-9)
När jag träffade dig var vi lyckliga
Du, jag, hela världen var lycklig
Problemen var små
Det borde alltid ha varit så
Sedan kom tiden och trängde sig på
Allt blev så mycket svårare då
Ingen dator, intressen eller vänner
Kan någonsin ändra det man känner
Och jag menar det i dubbel mening
Jag kunde inte rå för att du var den mest underbara personen jag mött
och du kunde inte rå för att du inte kände likadant om mig
För mig är du allt
Försöker att glömma
Att innerst inne gömma
Det jag känner
Det hjälper inte att du är så långt bort
Både fysiskt och psykiskt
Att du inte såg på mig med igenkänning
När jag tillslut med darrande person berättade allt..
..med så få ord.
torsdag 10 februari 2011
En vecka av kärlek del tre
Den här dikten skrev jag någon dag när jag hade varit ute och gått mitt på sommaren. Och det är väl mer en hyllning och en kärleksförklaring till det lekfulla, naturliga, unga, nya och energifulla mer än någonting annat.
Det riktiga riket
Idag såg jag riktiga människor
De fick hjälp att göra fart på gungan
De gallskreck från djupet av sina hjärtan när de ramlade och slog sig
De byggde koja under bordet på baksidan med filtar
Ja, idag såg jag riktiga människor
Det riktiga riket
Idag såg jag riktiga människor
De fick hjälp att göra fart på gungan
De gallskreck från djupet av sina hjärtan när de ramlade och slog sig
De byggde koja under bordet på baksidan med filtar
Ja, idag såg jag riktiga människor
onsdag 9 februari 2011
En vecka av kärlek del två
Här kommer en lite lättsammare dikt om UppCon, ett event för östasiatisk kultur. Det är alltid en av höjdpunkterna på året och jag har åkt varje år sedan UppCon 07. Den här dikten skrev jag inför UppCon 10. Dikten kommer i två versioner, jag kommer att ha med båda här nedan.
Att vilja älska UppCon fyra gånger om som Hetero-pöjk eller Homo-flicka
Under mitt flyktiga liv
Har jag älskat blott två
En av dem ville aldrig dela saliv
Den andra betedde sig aldrig så
Den andra har jag trängt in i
Hela tre gånger fram tills nu
Den andra har till och med gett mig di
Min älskade börjar på bokstaven U
UppCon, dig vill jag aldrig sluta älska
Alla barnen du frälsar, utan dig får de spetälska
UppCon, om min vilja går igenom, kan vi kela
Då har vi ännu några miljoner nätter kvar att dela
Ni som inte hört min kärleks namn
Eller upplevt skönheten
Hör hur eggande det är att dela UppCon's famn
Med hela den nördiga delen av allmänheten
UppCon, kan vi ligga här tillsammans?
Vi kan ge vår dans en fjärde chans
UppCon, kommer vi någonsin ses en stund längre än en flyktig helg?
Då lovar jag att inte cosplaya som PedoÄlg
Nästa gång vi ses kan vi göra vad du vill
Spela, leka, gosa, gå på stan och strosa
Flumma, handla, ja, vi kan till och med äta sill
Eller stanna inne hela helgen så kan jag komma innanför din ...
UppCon, dig vill jag aldrig sluta älska
Alla barnen du frälsar, utan dig får de spetälska
UppCon, om min vilja går igenom, kan vi kela
UppCon, om min vilja går igenom, blir vi hela
Då har vi ännu några miljoner nätter kvar att dela
UppCon, uppcon, UPPCON!
Uppcoooooon~...
UppCon, kan vi ligga här tillsammans? [tillsammans!]
Vi kan ge vår dans en fjärde chans [Under trans..]
UppCon, kommer vi någonsin ses en stund längre än en flyktig helg? [heeelg?]
Då lovar jag att inte, inte, aldrig någonsin cosplaya som en PedoÄlg
Så nästa gång jag till dig skriver dikter eller sakprosa
Så kan jag väl få komma innanför din...
Att vilja älska UppCon fyra gånger om som Hetero-flicka eller Homo-pöjk
Under mitt flyktiga liv
Har jag älskat blott två
En av dem ville aldrig dela saliv
Den andra betedde sig aldrig så
Den andra har stimulerat mig till ett glädjeskri
Hela tre gånger fram tills nu
Den andra har till och med gett mig di
Min älskade börjar på bokstaven U
UppCon, dig vill jag aldrig sluta älska
Alla barnen du frälsar, utan dig får de spetälska
UppCon, om min vilja går igenom, kan vi kela
Då har vi ännu några miljoner nätter kvar att dela
Ni som inte hört min kärleks namn
Eller upplevt skönheten
Hör hur eggande det är att dela UppCon's famn
Med hela den nördiga delen av allmänheten
UppCon, kan vi ligga här tillsammans?
Vi kan ge vår dans en fjärde chans
UppCon, kommer vi någonsin ses en stund längre än en flyktig helg?
Då lovar jag att inte cosplaya som PedoÄlg
Nästa gång vi ses kan vi göra vad du vill
Spela, leka, gosa, gå på stan och odla polisonger
Flumma, handla, ja, vi kan till och med äta sill
Eller stanna inne hela helgen så kan jag komma innanför dina ...
UppCon, dig vill jag aldrig sluta älska
Alla barnen du frälsar, utan dig får de spetälska
UppCon, om min vilja går igenom, kan vi kela
UppCon, om min vilja går igenom, blir vi hela
Då har vi ännu några miljoner nätter kvar att dela
UppCon, uppcon, UPPCON!
UppCoooooon~...
UppCon, kan vi ligga här tillsammans? [tillsammans!]
Vi kan ge vår dans en fjärde chans [Under trans..]
UppCon, kommer vi någonsin ses en stund längre än en flyktig helg? [heeelg?]
Då lovar jag att inte, inte, aldrig någonsin cosplaya som en PedoÄlg
Så nästa gång jag åt dig gör ballonger eller sånger
Så kan jag väl få komma innanför dina...
Att vilja älska UppCon fyra gånger om som Hetero-pöjk eller Homo-flicka
Under mitt flyktiga liv
Har jag älskat blott två
En av dem ville aldrig dela saliv
Den andra betedde sig aldrig så
Den andra har jag trängt in i
Hela tre gånger fram tills nu
Den andra har till och med gett mig di
Min älskade börjar på bokstaven U
UppCon, dig vill jag aldrig sluta älska
Alla barnen du frälsar, utan dig får de spetälska
UppCon, om min vilja går igenom, kan vi kela
Då har vi ännu några miljoner nätter kvar att dela
Ni som inte hört min kärleks namn
Eller upplevt skönheten
Hör hur eggande det är att dela UppCon's famn
Med hela den nördiga delen av allmänheten
UppCon, kan vi ligga här tillsammans?
Vi kan ge vår dans en fjärde chans
UppCon, kommer vi någonsin ses en stund längre än en flyktig helg?
Då lovar jag att inte cosplaya som PedoÄlg
Nästa gång vi ses kan vi göra vad du vill
Spela, leka, gosa, gå på stan och strosa
Flumma, handla, ja, vi kan till och med äta sill
Eller stanna inne hela helgen så kan jag komma innanför din ...
UppCon, dig vill jag aldrig sluta älska
Alla barnen du frälsar, utan dig får de spetälska
UppCon, om min vilja går igenom, kan vi kela
UppCon, om min vilja går igenom, blir vi hela
Då har vi ännu några miljoner nätter kvar att dela
UppCon, uppcon, UPPCON!
Uppcoooooon~...
UppCon, kan vi ligga här tillsammans? [tillsammans!]
Vi kan ge vår dans en fjärde chans [Under trans..]
UppCon, kommer vi någonsin ses en stund längre än en flyktig helg? [heeelg?]
Då lovar jag att inte, inte, aldrig någonsin cosplaya som en PedoÄlg
Så nästa gång jag till dig skriver dikter eller sakprosa
Så kan jag väl få komma innanför din...
Att vilja älska UppCon fyra gånger om som Hetero-flicka eller Homo-pöjk
Under mitt flyktiga liv
Har jag älskat blott två
En av dem ville aldrig dela saliv
Den andra betedde sig aldrig så
Den andra har stimulerat mig till ett glädjeskri
Hela tre gånger fram tills nu
Den andra har till och med gett mig di
Min älskade börjar på bokstaven U
UppCon, dig vill jag aldrig sluta älska
Alla barnen du frälsar, utan dig får de spetälska
UppCon, om min vilja går igenom, kan vi kela
Då har vi ännu några miljoner nätter kvar att dela
Ni som inte hört min kärleks namn
Eller upplevt skönheten
Hör hur eggande det är att dela UppCon's famn
Med hela den nördiga delen av allmänheten
UppCon, kan vi ligga här tillsammans?
Vi kan ge vår dans en fjärde chans
UppCon, kommer vi någonsin ses en stund längre än en flyktig helg?
Då lovar jag att inte cosplaya som PedoÄlg
Nästa gång vi ses kan vi göra vad du vill
Spela, leka, gosa, gå på stan och odla polisonger
Flumma, handla, ja, vi kan till och med äta sill
Eller stanna inne hela helgen så kan jag komma innanför dina ...
UppCon, dig vill jag aldrig sluta älska
Alla barnen du frälsar, utan dig får de spetälska
UppCon, om min vilja går igenom, kan vi kela
UppCon, om min vilja går igenom, blir vi hela
Då har vi ännu några miljoner nätter kvar att dela
UppCon, uppcon, UPPCON!
UppCoooooon~...
UppCon, kan vi ligga här tillsammans? [tillsammans!]
Vi kan ge vår dans en fjärde chans [Under trans..]
UppCon, kommer vi någonsin ses en stund längre än en flyktig helg? [heeelg?]
Då lovar jag att inte, inte, aldrig någonsin cosplaya som en PedoÄlg
Så nästa gång jag åt dig gör ballonger eller sånger
Så kan jag väl få komma innanför dina...
tisdag 8 februari 2011
En vecka av kärlek del ett
Jag har bestämt mig för att (i ett försök att försonas lite med Alla Hjärtans Dag) tillägna denna vecka kärleken, i alla dess former (kanske inte just den mest uppenbaraste formen av kärlek men förutom det så alla former jag kan tänka mig). Jag kommer därför att lägga upp gamla dikter som jag har lagrade på datorn. Och vi börjar med den här dikten som heter "Dikt till... #2 (Fail)" som skulle vara del av en serie av dikter till folk i mitt liv. Tyvärr har jag bara skrivit tre stycken och det var länge sedan. Kanske fortsätter på dem någon gång. Den här dikten handlar om någon som jag insåg att jag faktiskt inte var kär i.
Dikt till... #2 (Fail)
Förlåt, förlåt för att jag inte insåg;
Att du aldrig var mer än ett substitut
Att jag försent insåg vad du var för en
Att jag behövde tillfällig närhet och värme
Att jag senare skulle inse allt detta
Dikt till... #2 (Fail)
Förlåt, förlåt för att jag inte insåg;
Att du aldrig var mer än ett substitut
Att jag försent insåg vad du var för en
Att jag behövde tillfällig närhet och värme
Att jag senare skulle inse allt detta
lördag 5 februari 2011
onsdag 2 februari 2011
Jante-Dante
En vis kurskamrat sa en dag (idag) att jag var som en schackspelare som begrundar sitt nästa drag och drar sig och åmar sig för alla dragen är ju så bra och tänk om man gör fel drag.
Han sa dessutom att det kanske fanns lite väl mycket jante i Dante.
Det träffade nästan för rätt.
Lite too close for comfort.
Så jag får kanske försöka bli mindre schackrutig.
Han sa dessutom att det kanske fanns lite väl mycket jante i Dante.
Det träffade nästan för rätt.
Lite too close for comfort.
Så jag får kanske försöka bli mindre schackrutig.
söndag 30 januari 2011
Sammanfattning v.Nu
Hur sammanfattar man en sådan vecka?
Inte händelserik, det är för lite.
En vecka som inbegripit stressiga lektioner & lugna promenader.
Och mitt i allt hade man tid att hemsökas av sina känslor.
Hur sammanfattar man en sådan vecka?
Inte berikande, det räcker inte.
En vecka där man uppnått en ny nivå av fandom & sett de mest underbara syner.
Och mitt i allt hade man tid att bryta ihop.
Hur sammanfattar man en sådan vecka?
Inte omtumlande, det är en underdrift.
En vecka som innehöll allt från plötslig död till sprudlande vänskap.
Och mitt i allt hade man tid med att ha tråkigt.
Inte händelserik, det är för lite.
En vecka som inbegripit stressiga lektioner & lugna promenader.
Och mitt i allt hade man tid att hemsökas av sina känslor.
Hur sammanfattar man en sådan vecka?
Inte berikande, det räcker inte.
En vecka där man uppnått en ny nivå av fandom & sett de mest underbara syner.
Och mitt i allt hade man tid att bryta ihop.
Hur sammanfattar man en sådan vecka?
Inte omtumlande, det är en underdrift.
En vecka som innehöll allt från plötslig död till sprudlande vänskap.
Och mitt i allt hade man tid med att ha tråkigt.
lördag 29 januari 2011
Rädsla
Jag är nog rädd för mina känslor.
Hur de kan riva. Hur de kan riva.
Rädd för att de ska sippra ut.
Hur de kan riva. Hur de kan riva.
Rädd för att det ska koka över.
Hur de kan riva. Hur de kan riva.
Rädd för vad som händer om de är besvarade.
Hur de kan riva. Hur de kan riva.
Än mer rädd för vad som händer om de inte är det.
Hur de kan riva. Hur de kan riva.
Men mest rädd för vad som händer om jag håller dem inlåsta mer.
Hur de kan riva. Hur de kan riva.
Hur de kan riva. Hur de kan riva.
Rädd för att de ska sippra ut.
Hur de kan riva. Hur de kan riva.
Rädd för att det ska koka över.
Hur de kan riva. Hur de kan riva.
Rädd för vad som händer om de är besvarade.
Hur de kan riva. Hur de kan riva.
Än mer rädd för vad som händer om de inte är det.
Hur de kan riva. Hur de kan riva.
Men mest rädd för vad som händer om jag håller dem inlåsta mer.
Hur de kan riva. Hur de kan riva.
tisdag 25 januari 2011
Tumbling
Vi rullar fram, ner genom livet. Ibland i famnen på varandra, ibland i stora grupper, ibland helt själva. Vi rullar ner och vi studsar, stöter ihop och sårar varandra. Och vi försöker vi skydda någon så betyder det att vi än mindre kan hjälpa andra som också virvlar förbi på färden. För ingen kan göra allt rätt mot alla, skicklig är den som ens kan göra rätt mot en enda person hela tiden.
måndag 24 januari 2011
En jämförelse
Livet är som en tårta som du ska dela med 100 personer.
(Chansen är väldigt liten att det är just du som får mashipanrosen)
(Om du får ta ganska tidigt så har du möjligheten att ta en stor bit
men då får du troligtvis ont i magen och oväna blickar från de andra)
(Du kan glädjas åt att alla får dela eller önska att ni var färre så
att du fick mer)
(Alla andras bitar ser väldigt mycket bättre ut än din, speciellt
när du glufsat i dig stora delar av din)
(Du har möjligheten att njuta mycket av den lilla bit du
har fått, om du kan nöja dig med den)
(Chansen är väldigt liten att det är just du som får mashipanrosen)
(Om du får ta ganska tidigt så har du möjligheten att ta en stor bit
men då får du troligtvis ont i magen och oväna blickar från de andra)
(Du kan glädjas åt att alla får dela eller önska att ni var färre så
att du fick mer)
(Alla andras bitar ser väldigt mycket bättre ut än din, speciellt
när du glufsat i dig stora delar av din)
(Du har möjligheten att njuta mycket av den lilla bit du
har fått, om du kan nöja dig med den)
fredag 21 januari 2011
Väx upp!?
Alla verkar tro att de har växt upp.
Det verkar bara vara jag som VET
att jag inte har det. Inte det minsta.
Det verkar bara vara jag som VET
att jag inte har det. Inte det minsta.
söndag 16 januari 2011
Men och?
Och Systembolaget har ersatt gamla folkets hus.
Och det var skymning från morgon till kväll.
Och dragspelaren är tillbaka lagom till att kylan på stationen tar kål på honom.
Och de övningskörde en ersättningsbuss.
Och fripassageraren hade platsbiljett så jag fick maka på mig.
Och det var skymning från morgon till kväll.
Och dragspelaren är tillbaka lagom till att kylan på stationen tar kål på honom.
Och de övningskörde en ersättningsbuss.
Och fripassageraren hade platsbiljett så jag fick maka på mig.
Sagostund #1: Pojken och sur-trollet
Det var en gång en ung pojke som en dag lekte i skogen. Leken förargade sur-trollet, de glada skratten, den uppsluppna stämningen och det stimmiga tempot gjorde honom avundsjuk. Sur-trollet nös pojken rakt i ansiktet och nästa dag när pojken vaknade upp hade en böld stor som en tennisboll växt ut från ena sidan av hans huvud.
Pojken blev förtvivlad och gav sig ut för att söka ett botemedel. Pojken vandrade och vandrade och för varje dag blev bölden större och större. En dag stötte pojken på en hund med åtta ben. Pojken frågade hunden om råd. Hunden ställde sig upp på sina fyra bakben och gläfste "ligg, rulla runt och vifta tungan fram och tillbaka". Pojken tackade för rådet och vandrade vidare tills det blev mörkt. När pojken hade gjort upp en lägereld för natten testade han att göra som hunden hade anvisat. Han lade sig ner på backen men inget hände förutom att han blev smutsig, han testade att rulla runt men han fick bara skrapsår av det, ivrig att få bort bölden svingade pojken ut sin tunga och viftade med den allt vad han kunde men inget hände. Pojken ville inte ge upp lösningen han hade fått av hunden så han rullade allt fortare och vildare fram och tillbaka och hit och dit. Tillslut rullade han in i lägerelden och hans haka fattade eld. Han skyndade att stoppa ner ansiktet i hinken med vatten som han hade med sig. Men när han tittade i sin spegel fick han se att underdelen av hans ansikte nu hade blivit helt vanskapt. Trött, matt och olycklig somnade han ändå brevid sin brasa.
Nästa dag vaknade han av att en stor, stor häst stod och stirrade ner på honom. Hästen var tre gånger så stor som en vanlig häst. Innan pojken ens hade hunnit vakna till helt gnäggade hästen "Vill du bli kvitt alla märken så spring till skogens ände med en påse med sten på ryggen!". Pojken kände sig lite rädd för denna gigantiska häst och tyckte inte han hade något att förlora så han tog påsen med sten som hästen hade på ryggen och började springa. Pojken kunde inte ta med sig både sin packning och påsen med sten så han lämnade all mat och resten av sin utrustning kvar hos hästen och den slocknade lägerelden. Pojken sprang och sprang hela dagen, när kvällen började komma och skogens ände inte var inom synhåll ökade han farten. Han visste att han inte kunde övernatta i skogen som var fylld av hungriga människoätande rävar utan någon eld att skrämma dem med. Fram mot morgonen började pojken allt mer känna av hungern och han hade stora svarta påsar under ögonen av trötthet. Tillslut såg han slutet av skogen. Även om ryggen värkte av att bära den tunga bördan kämpade han sig fram till ängen som började där skogen slutade. Men när han kände på sitt ansikte var bölden och brännmärket fortfarande kvar, faktum var att bölden var ännu större och det var flera små bölder runt den första stora. Arg över att hästen hade lurat honom slängde pojken iväg en sten så hårt han kunde upp i luften. Men stenen kom ner mot marken igen i en rasande fart och träffade pojken i huvudet så hårt att han svimmade av.
När pojken vaknade igen låg han i en stuga. På andra sidan rummet stod en liten gumma. Gumman märkte snart att pojken hade vaknat och presenterade sig som häxan Mojmoj. Pojken förklarade för häxan att han inget hellre ville än att bli av med alla märken han hade fått de senaste dagarna. Häxan skrattade och skrek i en gäll ton att "det var enkelt fixat!" Pojken skulle bara gå hem samma väg han kom och så skulle allt vara borta när han vaknade nästa morgon. Pojken lyssnade till häxan Mojmojs råd och gick hem samma väg som han kom.
När pojken vaknade nästa morgon tittade han på sin spegelbild och visst var där ingen böld, han var inte längre smutsig eller bränd, påsarna under ögonen var försvunna och han hade inga som helst blåmärken från stenarna. Men pojken var inte lycklig. För i spegeln stirrade inte hans gamla pojkansikte tillbaka på honom, hans tidigare så unga ansikte hade nu blivit större, bredare och mer grovt. Pojken hade blivit äldre på sitt färd och det pojkansikte han så desperat hade velat ha tillbaka hade hunnit bli ett mansansikte. Han var inte längre en ung pojke utan ett fullvuxet sur-troll.
Hej och hå, så slutar sagan så.
Pojken blev förtvivlad och gav sig ut för att söka ett botemedel. Pojken vandrade och vandrade och för varje dag blev bölden större och större. En dag stötte pojken på en hund med åtta ben. Pojken frågade hunden om råd. Hunden ställde sig upp på sina fyra bakben och gläfste "ligg, rulla runt och vifta tungan fram och tillbaka". Pojken tackade för rådet och vandrade vidare tills det blev mörkt. När pojken hade gjort upp en lägereld för natten testade han att göra som hunden hade anvisat. Han lade sig ner på backen men inget hände förutom att han blev smutsig, han testade att rulla runt men han fick bara skrapsår av det, ivrig att få bort bölden svingade pojken ut sin tunga och viftade med den allt vad han kunde men inget hände. Pojken ville inte ge upp lösningen han hade fått av hunden så han rullade allt fortare och vildare fram och tillbaka och hit och dit. Tillslut rullade han in i lägerelden och hans haka fattade eld. Han skyndade att stoppa ner ansiktet i hinken med vatten som han hade med sig. Men när han tittade i sin spegel fick han se att underdelen av hans ansikte nu hade blivit helt vanskapt. Trött, matt och olycklig somnade han ändå brevid sin brasa.
Nästa dag vaknade han av att en stor, stor häst stod och stirrade ner på honom. Hästen var tre gånger så stor som en vanlig häst. Innan pojken ens hade hunnit vakna till helt gnäggade hästen "Vill du bli kvitt alla märken så spring till skogens ände med en påse med sten på ryggen!". Pojken kände sig lite rädd för denna gigantiska häst och tyckte inte han hade något att förlora så han tog påsen med sten som hästen hade på ryggen och började springa. Pojken kunde inte ta med sig både sin packning och påsen med sten så han lämnade all mat och resten av sin utrustning kvar hos hästen och den slocknade lägerelden. Pojken sprang och sprang hela dagen, när kvällen började komma och skogens ände inte var inom synhåll ökade han farten. Han visste att han inte kunde övernatta i skogen som var fylld av hungriga människoätande rävar utan någon eld att skrämma dem med. Fram mot morgonen började pojken allt mer känna av hungern och han hade stora svarta påsar under ögonen av trötthet. Tillslut såg han slutet av skogen. Även om ryggen värkte av att bära den tunga bördan kämpade han sig fram till ängen som började där skogen slutade. Men när han kände på sitt ansikte var bölden och brännmärket fortfarande kvar, faktum var att bölden var ännu större och det var flera små bölder runt den första stora. Arg över att hästen hade lurat honom slängde pojken iväg en sten så hårt han kunde upp i luften. Men stenen kom ner mot marken igen i en rasande fart och träffade pojken i huvudet så hårt att han svimmade av.
När pojken vaknade igen låg han i en stuga. På andra sidan rummet stod en liten gumma. Gumman märkte snart att pojken hade vaknat och presenterade sig som häxan Mojmoj. Pojken förklarade för häxan att han inget hellre ville än att bli av med alla märken han hade fått de senaste dagarna. Häxan skrattade och skrek i en gäll ton att "det var enkelt fixat!" Pojken skulle bara gå hem samma väg han kom och så skulle allt vara borta när han vaknade nästa morgon. Pojken lyssnade till häxan Mojmojs råd och gick hem samma väg som han kom.
När pojken vaknade nästa morgon tittade han på sin spegelbild och visst var där ingen böld, han var inte längre smutsig eller bränd, påsarna under ögonen var försvunna och han hade inga som helst blåmärken från stenarna. Men pojken var inte lycklig. För i spegeln stirrade inte hans gamla pojkansikte tillbaka på honom, hans tidigare så unga ansikte hade nu blivit större, bredare och mer grovt. Pojken hade blivit äldre på sitt färd och det pojkansikte han så desperat hade velat ha tillbaka hade hunnit bli ett mansansikte. Han var inte längre en ung pojke utan ett fullvuxet sur-troll.
Hej och hå, så slutar sagan så.
Vad de sa om kärlek och vad jag svarar
Och kärleken skulle vara det bästa sa dem,
den skulle vara så enkel och lätt.
Om det var sant, varför sitter jag här,
utan att göra något, utan att kunna göra rätt.
Nej kärleken smärtar och kärleken river,
min värld i bitar, i ruiner...
Men det krossade glaset skiner och
tegelstenarna är fyllda av små små rubiner...
den skulle vara så enkel och lätt.
Om det var sant, varför sitter jag här,
utan att göra något, utan att kunna göra rätt.
Nej kärleken smärtar och kärleken river,
min värld i bitar, i ruiner...
Men det krossade glaset skiner och
tegelstenarna är fyllda av små små rubiner...
Man är väl smart?
Ok, så man kanske är smart då.
Men man kan tyvärr inte se det själv.
Hur kan man vara smart när man inte har alla svaren?
Hur kan man vara smart när man haft ett "problem" i tankarna i mer än ett år vid det här laget?
Ett "problem" som man inte har hittat lösningen på trots att man ägnat det sin fulla koncentration och tankeförmåga.
Nej, hur kan man vara smart då?
Men man kan tyvärr inte se det själv.
Hur kan man vara smart när man inte har alla svaren?
Hur kan man vara smart när man haft ett "problem" i tankarna i mer än ett år vid det här laget?
Ett "problem" som man inte har hittat lösningen på trots att man ägnat det sin fulla koncentration och tankeförmåga.
Nej, hur kan man vara smart då?
Efterklokhet
Det är inte lätt att vara efterklok.
Speciellt inte i denna värld
Där alla misstag görs i stunden
Eller i planeringen inför den.
Inte i efterhand.
Speciellt inte i denna värld
Där alla misstag görs i stunden
Eller i planeringen inför den.
Inte i efterhand.
måndag 10 januari 2011
Kort tanke nummer tio och elva
Tanken "Mina vänner, min värld!"
och
tanken "En rammakare är icke att förakta"
och
tanken "En rammakare är icke att förakta"
söndag 9 januari 2011
torsdag 6 januari 2011
Tvåtusenelva/tjugohundraelva
Och man hälsar bäst det nya året så som man hälsar varje ny månad, varje ny dag och varje ny minut: med att försöka göra det bästa av det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)