I mitt tycke kan vi inte låtsas, ingen av oss.
Stänger man in sig själv och förnekar sina känslor, biter ihop till ett förvridet leende märker andra bara falskheten och den egentliga bakomliggande känslan samtidigt som du själv går och lagrar upp dåliga känslor i tron att ingen märker.
Medmänsklighet är i mina ögon inte det samma som 'positivt tänkande', det hemska och dåliga behöver luftas, vem vet, det kanske är någon som kan känner igen sig i det hemska och dåliga, mycket av världens kvalitativa och populära musik handlar om något sorgligt, hemskt eller dåligt, folk känner igen sig och finner i det någonting, kalla det tröst eller vetskap om att man faktiskt inte är ensam eller vad du vill men någonting är det i alla fall.
Med det sagt ska man inte låta något gå ut över personer som inte förtjänar det, man behöver inte för det kasta argsinta blickar på andra och man kan ändå möta folks glada hälsningar med att glatt hälsa tillbaka.
Det här är mitt sätt att se på saker (med betoning på mitt sätt, jag förstår och accepterar att andra fungerar och tänker annorlunda), det är min förklaring (alternativt rationalisering) till den här bloggen, dens existensberättigande. Ofta talar jag själv nedlåtande om den här bloggen, jag brukar säga "den där bloggen där jag bara gnäller" men någonstans behövs den kanske, speciellt för mig själv och det finns väl i alla fall lite innehåll som inte är gnäll.
Med det sagt så har jag haft en underbar dag, hade tenta som jag gått och varit nervös inför. Nu när den är gjord.. hoppas jag lite att jag inte kuggar men jag kan ändå lägga den bakom mig för ett tag. Dessutom så hade jag någon form av katharsis i form av en vän som jag träffade för en fika och lite prat, det kändes som att jag för ett tag fick huvudet över vattenytan på riktigt efter det och det kändes väldigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar