Utkast

Jag bestämde mig för att kolla vilka inlägg jag hade påbörjat här men inte publicerat och det var fyra stycken, något negativt, något positivt, som med livet i allmänhet. Nåväl, jag tänkte dela med mig av alla fyra, här kommer de;

1. Den här är från 17:e Oktober står det;

Och någon dam på radion berättade att hon hatade självhjälpsböcker som genre, det antydde att man måste hjälpa sig själv, att man har gjort fel och inte försökt tillräckligt om man mår dåligt.

Jag känner mig anklagad av alla fast jag fattar inte vad jag har gjort för fel, varför jag blir "bestraffad", blir jag verkligen bestaffad, är det inte jag som vrider verkligheten och gör mig själv till martyr?

2. Från den 17:e Juli;

Bara för att man har en tråkig, ensam dag... och mår överdrivet (oproportionerligt) dåligt och överreagerar på grund av det behöver man inte skriva det på sin blogg...
därför gör jag väl inte det då...

3. 12:e April;

Kom sent iväg hemifrån - Men! Var ändå i god tid till stationen
Stationens biljettautomater fungerade inte - Men! Gick igång 1,5 minuter innan tåget gick
Fick inte sittplats - Men! Satt mellan vagnarna och det var varmt och mysigt
Fick inte sittplats - Men! En snäll kvinna sa att det fanns en ledig där hon just suttit, jag fick förklara att jag skulle av på samma station men var glad över omtänksamheten
Hade packat matlåda men glömt bestick - Men! Hemköp sålde plastbestick för en krona st.

4. 10:nde Apr.:

I fredags kändes allt för svårt men idag är det för fan för enkelt.
Kan det inte vara lagom hårt att leva?

Det här är saker som jag skrivit, som med allt annat står jag inte för det samtidigt som jag står för det till 100%.
I dag känner jag mig inte sådär martyrig, jag hade nog fel, det ändrar inte att jag kände mig så då.
Idag känner jag inte behov av att lite lustigt för mig själv beklaga mig över min situation för att sedan konstatera att jag inte behöver dela med mig, men jag hade en gång behov av det.
Idag känns det inte heller som att alla motgångar så direkt får en lösning och att allt bara går vägen trots allt det dåliga, kanske mycket för att jag inte ser det dåliga alls för tillfället, men det var ju så en dag i April.
Idag känns inte livets vågsvall lika varierande och det är faktiskt ganska lagom hårt, det ändrar inte att det inte alltid har varit så.

Det har en gång varit så och det kommer kanske, med allra största säkerhet faktiskt, att bli så igen. Även om det inte blir så så är det ju mitt bagage, något att bära med sig och dra lärdom av, dessutom är det ju inte bara jag, igenkänning (eller oförståelse och att därifrån ta reda på var glappet finns, vad det består i) är viktigt. Nu har jag skrapat i "blogg-papperskorgen", även sånt kanske kan vara lite kul, lite som de där textsidorna eller teckningarna man slänger bort när man är halvfärdig.. jag vet inte, jag tyckte det var lärorikt att titta bakåt i alla fall.

Framförallt så är gårdagen viktig i framtiden.