Känslans best när tanken är som bäst

Varför kan jag inte vara som jag tänker!? Varför kan jag inte känna som jag tänker? Hade det som jag upplever som tankarna styrt hade jag kanske varit en vettig person, som folk ibland påstår att jag är. Ändå... ändå sticker det till ibland... och jag kan bli sådär djuriskt svartsjuk, känna mig sådär hemskt hotad helt i onödan...

Fyfan. Jag mår inte bra av det... och egentligen har inte någon gjort något fel heller. Inte ens jag har uppvisat de sidor som jag vill hålla tillbaka. Egentligen, i tanken kan jag tillåta det också... men känslomässigt kryper jag ur mig själv av obehagskänslan i magen.

Och ändå har jag för mycket självkontroll för att bara säga rätt ut om min kanske närmaste vän har sårat mig genom en uppskattande kommentar om en annan vän. Jag har självkontroll nog att göra hela det här inlägget halvt oläsbart, mest bara tokigt pladder om något som skulle varit enkelt att uttrycka. Allt för att inte visa något och istället vara till lags. Jag gick in till min syster och höll på att börja gråta och berätta den småsak som gjorde mig helt förkrossad. Men jag höll tillbaks. Kanske är jag inte helt känslomässigt stabil, kanske har jag inte ens hunnit bli det än. I tanken skulle jag vid det här laget tåla något sånt, i tanken har jag kommit bra mycket längre. Ändå så är det kanske den som förhindrar mig från att bara berätta alla mina små hemska nycker, leva öppet och kanske bli sams... med mig själv och mina känslor.

Jag älskar mina vänner, betyder det att jag älskar mig? (ja?)

Det är väl klart att jag bryr mig om mig själv. Men i relation till hur mycket jag bryr mig om andra människor i mitt liv så bryr jag mig knappt om mig alls...


...


Andra stunder så känns det som att allt jag gör kanske är själviskt. Det är ju de runt mig som är min lycka, de som gör mig glad. Så jag kanske bryr mig om mig själv oförskämt mycket, rent indirekt.

Klyschor

Kanske... kan skillnaden mellan olika människor lättast ses på de klyschor de gillar att slänga sig med?

Varför gör jag?

Varför gör jag? För jag vet faktiskt inte.

Det enda som jag är riktigt stolt över mig själv över längre är att jag på ett litet litet litet sätt är en del av UNF.

Det enda som jag vet gör mig riktigt själaglad är att jag har vänner som betyder allt.

Förutom det vet jag faktiskt inte varför jag gör.