Och det ska man väl?

Ska man vara ärlig så vet jag inte. Jag vet inte någonting längre.
Ska man vara ärlig så kör jag bara på mekaniskt just nu. Jag fungerar iallafall.
Ska man vara ärlig vet jag inte vad jag ska drömma, tro och vilja göra numera.
Låt det ta tid sa en vän. Och det gör jag också. Jag låter det ta tid. Men just nu är jag bara tom på förmågan till ett längre perspektiv.
Jag blir glad av att vara med vänner. Det är det enda jag vet.
Jag blir glad av att vara med vänner. Det fungerar mot all världens fasor.
Jag blir glad av att vara med vänner. Det är det enda jag känner för att göra alls.

Ugh

Ibland... orkar man inte be om den där utsträckta handen... Ibland vet man inte vad man behöver den där utsträckta handen till heller, man vet bara att man mår dåligt men kan inte riktigt förklara varför.. eller så är det allt för många saker som tynger så man vet inte var man ska börja... Ibland mår man bara "ugh" och vill inte bekymra någon men hoppas vid gudarna att någon ser eller hör och är där och ger en en kram eller något.