Sagostund #1: Pojken och sur-trollet

Det var en gång en ung pojke som en dag lekte i skogen. Leken förargade sur-trollet, de glada skratten, den uppsluppna stämningen och det stimmiga tempot gjorde honom avundsjuk. Sur-trollet nös pojken rakt i ansiktet och nästa dag när pojken vaknade upp hade en böld stor som en tennisboll växt ut från ena sidan av hans huvud.

Pojken blev förtvivlad och gav sig ut för att söka ett botemedel. Pojken vandrade och vandrade och för varje dag blev bölden större och större. En dag stötte pojken på en hund med åtta ben. Pojken frågade hunden om råd. Hunden ställde sig upp på sina fyra bakben och gläfste "ligg, rulla runt och vifta tungan fram och tillbaka". Pojken tackade för rådet och vandrade vidare tills det blev mörkt. När pojken hade gjort upp en lägereld för natten testade han att göra som hunden hade anvisat. Han lade sig ner på backen men inget hände förutom att han blev smutsig, han testade att rulla runt men han fick bara skrapsår av det, ivrig att få bort bölden svingade pojken ut sin tunga och viftade med den allt vad han kunde men inget hände. Pojken ville inte ge upp lösningen han hade fått av hunden så han rullade allt fortare och vildare fram och tillbaka och hit och dit. Tillslut rullade han in i lägerelden och hans haka fattade eld. Han skyndade att stoppa ner ansiktet i hinken med vatten som han hade med sig. Men när han tittade i sin spegel fick han se att underdelen av hans ansikte nu hade blivit helt vanskapt. Trött, matt och olycklig somnade han ändå brevid sin brasa.

Nästa dag vaknade han av att en stor, stor häst stod och stirrade ner på honom. Hästen var tre gånger så stor som en vanlig häst. Innan pojken ens hade hunnit vakna till helt gnäggade hästen "Vill du bli kvitt alla märken så spring till skogens ände med en påse med sten på ryggen!". Pojken kände sig lite rädd för denna gigantiska häst och tyckte inte han hade något att förlora så han tog påsen med sten som hästen hade på ryggen och började springa. Pojken kunde inte ta med sig både sin packning och påsen med sten så han lämnade all mat och resten av sin utrustning kvar hos hästen och den slocknade lägerelden. Pojken sprang och sprang hela dagen, när kvällen började komma och skogens ände inte var inom synhåll ökade han farten. Han visste att han inte kunde övernatta i skogen som var fylld av hungriga människoätande rävar utan någon eld att skrämma dem med. Fram mot morgonen började pojken allt mer känna av hungern och han hade stora svarta påsar under ögonen av trötthet. Tillslut såg han slutet av skogen. Även om ryggen värkte av att bära den tunga bördan kämpade han sig fram till ängen som började där skogen slutade. Men när han kände på sitt ansikte var bölden och brännmärket fortfarande kvar, faktum var att bölden var ännu större och det var flera små bölder runt den första stora. Arg över att hästen hade lurat honom slängde pojken iväg en sten så hårt han kunde upp i luften. Men stenen kom ner mot marken igen i en rasande fart och träffade pojken i huvudet så hårt att han svimmade av.

När pojken vaknade igen låg han i en stuga. På andra sidan rummet stod en liten gumma. Gumman märkte snart att pojken hade vaknat och presenterade sig som häxan Mojmoj. Pojken förklarade för häxan att han inget hellre ville än att bli av med alla märken han hade fått de senaste dagarna. Häxan skrattade och skrek i en gäll ton att "det var enkelt fixat!" Pojken skulle bara gå hem samma väg han kom och så skulle allt vara borta när han vaknade nästa morgon. Pojken lyssnade till häxan Mojmojs råd och gick hem samma väg som han kom.

När pojken vaknade nästa morgon tittade han på sin spegelbild och visst var där ingen böld, han var inte längre smutsig eller bränd, påsarna under ögonen var försvunna och han hade inga som helst blåmärken från stenarna. Men pojken var inte lycklig. För i spegeln stirrade inte hans gamla pojkansikte tillbaka på honom, hans tidigare så unga ansikte hade nu blivit större, bredare och mer grovt. Pojken hade blivit äldre på sitt färd och det pojkansikte han så desperat hade velat ha tillbaka hade hunnit bli ett mansansikte. Han var inte längre en ung pojke utan ett fullvuxet sur-troll.

Hej och hå, så slutar sagan så.