Vad som är viktigt och oklanderligt

Du vet den där känslan av att man skulle kunna skriva smädestal till alla ämnen här i världen; tv-apparaten, människan, naturen, världens grymhet och tanken i sig. Smädestal till allt UTOM kärleken och vänskapen, det närmaste smädestalet man kunde komma i det fallet skulle vara ett smädestal till avsaknaden av kärlek eller vänskap. Och sen undrar man varför något så rent och fullständigt underbart allt för ofta är så fullkomligt svårt. Den känslan känner du väl igen?

Quit while you're ahead?

Det räcker inte med att sluta när man har som roligast, man bör gå och lägga sig när man har som roligast, om man till och med bör dö när man har som roligast får man fråga någon annan om för riktigt så långt har man inte nått i sin utforskning än.

(En sketen onsdag, en sketen tråkig, smått ensam onsdag när man väl lyckats hålla uppe humöret sitter man uppe tills så sent att man inte längre orkar hålla uppe humöret, är man helt jävla (ursäkta språket om det är någon som någonsin skulle läsa detta) dum i huvudet eller? Så nu sitter man här vresig och slänger ur sig idiotiska tankar ut i cyber-ekot, god natt, även om det egentligen är för sent sagt.)

Nej, den här gången betyder färgerna ingenting, nej

Sätter man de närmsta i centrum, bryr sig till hundra procent om dem, samtidigt som man är hundraprocentigt självisk om man är självkritisk. Så har man fyllt de 200% som man som personlighet består av, då finns inte plats för något annat, varken plugg eller ekonomi, varken politik eller framgångsdrift och inte heller höga ideal.

Dubbelmoral?

Alla duger som de är men inte jag, jag behöver ständigt förbättras

Det narcissistiska inlägget, därför 1:a person för en gångs skull

Jag kanske alltför ofta skriver alltför negativt om alltför mycket. Och det är också sant att om jag skulle vara en superhjälte skulle jag väl vara superhjälten "Självkritikern!". Men faktum är att jag inte bara är så och det är lättare att uppmärksamma det dåliga och föra upp det mörka i ljuset, det är ju inte där annars. Faktum är att jag faktiskt mår bra och sånt. Jag tycker om mycket med mig själv och det kanske är dumt att visa en överdriven och ful sida av mig för att motbevisa en annan ful sida. Men jag tycker att det är kul att skriva lite dumt överdrivet. Dessutom är det kul att vara råbarkat ärlig ibland också. Nå, de stunder jag verkar hata mig själv helt, kom då ihåg att jag någon gång tillåter mig att vara sjukt narcissistisk, förbise det jag ogillar hos mig själv och lyssna på "Dumma flickor" med Magnus Uggla. En låt med textrader som "Ja, då är det nog så att en kille kan va, alldeles åt skogen för bra.", "Ett liv som äkta man och pappa, det klarar han med glans, aldrig att han skulle shappa, om han fick en chans." och "Han är just, han ställer upp, han passar tider, kräver aldrig nåt tillbaks. Han är nog den perfekta drömmen, en fru kan önska sej". Och visst är jag väl inte fullt så naiv så att jag verkligen höjer mig själv till den perfekthet som beskrivs alls överhuvudtaget och visst låter detta mer hemskt ryckt ur sitt sammanhang, visst är låten mest en klagolåt över att badboys faktiskt får en massa tjejer, iofs benämns dessa också som dumma så den typen av tjej som dras till svin är väl inte heller något man vill "ha" (inget man kan eller borde vilja äga alls, språket saknar bara ett tillfredsställande alternativ i min åsikt). Visst sätter jag kanske inte ens in mig själv i rollen som den där bra killen i sången, ingen roll i sången faktiskt. Så visst relaterar det kanske inte riktigt till mig men det blotta faktum att jag ens lyssnar på den sången ibland och håller med delvis, det borde nästan vara bevis för att... nah, egentligen inte bevis för någonting. Vilken otur : ). Slut.

Ibland...

Ibland får man fantisera sig fram till de leende ansiktena och kramarna och bli varm av det istället för av verkligheten. Men bara ibland som tur är.

Kort tanke nummer sex, sju och åtta

Tanken "Kanske har vi förlorat oss i alla viktiga diskussioner och akuta problem, kanske är det absolut nödvändigt att kritisera de sjuka ideal vi nu ser och hatet och oförståelsen för andra i samhället, kanske bidrar dock även detta till havet, havet av distrahering från vad som egentligen betyder. Betyder alls."

Tanken "Jag skulle skriva i min blogg oftare om jag oftare tänkte på andra ämnen/saker/personer än dé som snurrar på repeat och som har snurrat på repeat väldigt länge nu"

Tanken "Natten är inte till för detta, inte till för att sitta uppe utan något egentligt att göra, jag går och lägger mig"