En lyssnade. En lyssnade när jag försökte vända mig till någon idag. Min far... och jag kände att en hyllning som jag redan tidigare lagt upp på bloggen nästan var på plats... och så... några timmar senare säger han precis samma sak som jag begrät att jag fått höra allt för många gånger allaredan. JA MEN LITTERATUR KOMMER MAN JU INGENVART PÅ, VADFAN, VAD ÄR DET FÖR VÄRT MED BÖCKER? DET BLIR DET INGET JOBB PÅ.
Jag som förklarat tidigare idag att jag har varit ganska stark och övertygad om att läsa det jag känner för att läsa... för att börja i den änden känns som det enda rätta när det gäller min framtid. Men att jag bara kan höra ett visst antal gånger att det jag gör är helt meningslöst av ALLA människor i mitt liv och även dem i utkanten... även om jag brukar medge det själv så tog det tillslut så hårt att få höra människor med en sån övertygelse sänka det jag håller på med med nästan en passion i rösten.
Jaha... det är meningslöst... vad gör jag av min framtid då då? Ska jag vända om på slutsträckan? Eller ska jag ändra riktning i sista sekund? Ska jag välja en C-uppsats i retorik och slänga bort litteraturvetenskapen...?... för att "man måste ju ha jobb också"? Jag känner mig faktiskt helt vilse och än så länge har jag inte riktigt hittat någon att hjälpa mig ur den vilsenheten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar