Så är jag inne i den där upptagenheten som jag någonstans ville ha när tiden bredde ut sig som ett oöverskådligt fält av meningslöshet och hemska tankar...
Nu är det alltid något, ALLTID något.
Så är det bättre nu? Nu när jag varken hinner vara ledsen eller glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar