Ja jag vill mest leva, dö är väl ingen konst

Gammalt kan jag hålla med om, alldeles för gammalt..
men fritt?


Inget svar..

MEN FRITT?
...

...
Någon viskar "näe?"
...
Någon viskar "näe."

Näe.

Viska, viska om livet

Och tomma ansikten... i skolbänken,
på sjukhuset,
på kontoret,
på dagis,
på vårdhemmet,
i snabbköpskassan
och på byggarbetsplatsen
...som klämmer i extra mycket om att de vill dö i norden,
de vill dö i norden!

De bränner hjärnceller och minnen i flaskan
De knaprar piller för att sova, glömma i ljuv sömn
De knaprar piller för att bli kontrollerbara och normala
De knaprar piller för att nå extas högre än de tror livet självt kan ge
De slänger sig utför fjällhöga klippväggar bara för att känna något,
en sekund innan de inte känner alls.

Så visst,
Sov i denna vår kista
Signerad "norden"
Skrivet med
Snirkliga bokstäver
Sov glädjerik sömn,
Sov glädjerik sömn.

Jag kan inte stå upp och se våra fornstora dar i ansiktet
När vi inte ens ska se varandra i ögonen
Vi sjunger att vi borde efterapa det som varit, nu och för resten av all tid.
Hur kan man få för sig något sånt?
Det har aldrig varit bra, förändring om något är väl vad vi ska sträva efter?!
Hur ska vi värna om det som varit
När vi alltid har gjort skillnad på folk och folk
När girigheten tar den girige ännu mer i sin makt
När främst ego-.. ehm... ekonomi sätter ett leende eller en tår i ditt ansikte.
När fördomar får styra
När sjuka ideal får styra

Varför bytte vi ut solen, himlen och ängderna när alternativet svartnar i jämförelse?

När vi ser upp till de på tv, på nätet, alla som syns
och ska se ner på oss själva för att vara normala
När okunskapen och ignoransen blir normen
När vi ens har ett koncept som heter "normal"
När "lagom" är BRA!?

Vårt namn flyger fortfarande över jorden som ett positivt exempel...
...
SOM ETT POSITIVT EXEMPEL!?!?!

JAG VILL LEVA, JAG VILL LEVA, JAG VILL LEVA I NORDEN!
Jag kan dö sen. Det kan jag ta.
Men om vårt land bara duger till att dö i...
...Vill jag inte vara med.
Så låt mig på riktigt få leva,
,Få leva fullt ut i detta som skulle vara det vänaste land
Och får man drömma kanske det en gång,
,Någon gång.. blir det vänaste.
Får man kämpa,
,Får man kämpa
så blir det det vänaste eller så dör jag på kuppen.
Men då får det bli utomlands.






Jag skrev texten ovan (som säkert märks) inom en ganska kort tidsram med ett genuint engagemang i ryggen, jag vet att "de litterära kvalitéerna" fick komma lite i skymundan och det är kanske inte mitt vackraste eller bäst uttryckta verk.. men den fria formen passar det lösa och fria ordet, ordet som bara vill komma ut för dess eget skull. Dessutom, som alltid, kom självklart inspirationen från något som kanske inte helt framgår i texten, jag lyssnade på P3s rapportering i pod-format från homoriot-hashtag:en.. och blev bara rasande över detta vårt Sverige.. där progression inte verkar vara det den egentligen verkar vara, att sådan.. inskränkthet och fobi.. och ignorans.. ens finns.. är bortom mitt förstånd, jag förstår inte att homosexuella personer än i våra dagar ska behöva vara rädda för att bli nedslagna på stan (t.ex., jag tänker inte göra en längre utläggning om det än det här redan är så jag slutar med det här enda exemplet, du förstår nog principen :))