Torsdagsförmiddags dröm

Du vet när man vaknar en torsdagsförmiddag och är glad några sekunder? När man precis vaknat upp ur en dröm där man vilade på hennes axel i gräset på en äng, där de som står i vägen för att det någonsin ska kunna bli någonting (även hennes faktiska känslor) bara försvann upp i rök. Och då man sedan inser att verkligheten ser bra mycket gråare ut men man är glad ändå. När man sedan smsar till sin kompis som bara förstår efter att man förklarat det första, lite luddiga smset. Man sitter och stirrar lite tomt på klipp resten av dagen för att sedan upptäcka att Nationalteatern har kommit tillbaka till Spotify och man blir glad samtidigt som det inte är den musiken man vill höra just nu, man halvfirar ändå genom att lyssna på "Men bara om min älskade väntar" som är tillräckligt nära det man egentligen vill lyssna på, det måste man ju för att stödja sånt man gillar. Sen måste man ju bara göra någonting kreativt efter att man tagit en glass och varit på dass så man skapar en ny blogg om oigenkänning så att alla kan gå runt och oförstå dig, den känslan känner du väl igen?