Labyrintråtta

Jag inser att mitt hjärta under ett långt tag var som en råtta i en labyrint, vägen den hade följt så länge visade sig vara en återvändsgränd, osten var inte där. I panik började råttan kika in på de förgrenade gångarna och gång på gång satte något element utifrån -min hjärna- upp en ny vägg, en ny återvändsgränd för att rädda råttan från den råttfälla som väntade i slutet på alla de nya gångarna. Jag kan nog skriva om det här nu efteråt, när jag tror att jag lyckats få min råtta att springa runt i en egen liten cirkel, det är inte det bästa alternativet men jag har kontroll nog att inte slänga mig in i första bästa råttfälla, för tillfället är det något bra.